Tomas blev den 30 Juli 1980 pappa till mig, Sofia. I en almanacka går att läsa att när han och Ulla-Britt kom hem från Nacka BB så grillades det fläskfilé och till det serverades potatis och dracks Rosévin. Några sidor senare i almanackan går det att läsa: "Vår kärlek till dig Fia är outsäglig. / Pappa"

När jag var liten hade jag en tröja med två små fotavtryck som logotype på bröstet. Han sa att det var jag som hade gjort dessa avtryck när han bar mig som bebis och visade denna bild lite som bevis. Självklart trodde jag honom för pappa var min idol och förebild.

För mig har pappa alltid varit min trygghet. Han ställde alltid upp för mig, oavsett om jag stökade lite som tonåring eller bara behövde närvarande pappa till någon skolutflykt eller biosällskap. Pappa ville alltid vara med och var så glad att bli tillfrågad. Möjligen var han lite överbeskyddande och just den egenskapen har smittat av sig till mig om man frågar min dotter Antonia. Han ville att jag skulle ta med brandvarnare på utlandsresor och kom hem med både brandsläckare och brandfiltar när jag flyttade hemifrån.

Min pappa är helt klart världens bästa pappa. Tack för allt du gjort och för vägledningen genom livet och den kärlek du gav.

Jag älskar dig pappa. / Fia 

"Det är svårt att finna ord som kan beskriva den smärta jag känner och den tomhet som nu finns när du inte längre är med oss. Samtidigt känns det viktigt att vi på något sätt hyllar honom, för morfars liv var så mycket mer än bara tid på jorden. Det var en livslång historia fylld med kärlek, värme och lärdomar.

Morfar var för oss alla en klippa. En stadig närvaro, alltid där med ett vänligt ord, ett skratt och en värme som vi alltid såg. Hans liv var fullt av erfarenheter, men också full av ödmjukhet och omtanke för de han älskade. Han kanske inte alltid pratade så mycket om sig själv, men hans handlingar talade ett språk som vi alla förstod - ett språk av kärlek och lojalitet.

Jag minns alla de gånger vi satt tillsammans, kanske vid matbordet eller på hans favoritplats i Halmstad. De där små stunderna när han berättade om sitt liv, om tider han hade levt genom, om världen han såg. Hans historier var alltid levande, fyllda med visdom, men också med humor. Han hade en förmåga att få allt kännas lite lättare, även när livet var tufft.

Morfar lärde mig mycket. Han lärde mig värdet av hårt arbete, att inte ge upp, att stå upp för det som var rätt och att ta hand om de vi älskade. Han visade mig vikten av att vara närvarande, att inte bara finnas där fysiskt utan att ge av vår tid och vår själ. Han lärde mig att uppskatta de små sakerna i livet.

Hans kärlek var oändlig, och hans generositet gränslös. För morfar var inte bara en morfar och far - han var en vän, en klippa att luta sig mot. Hans närvaro fyllde oss alla med en känsla av trygghet. Och fast han nu inte längre är här, så är det den kärlek, den visdomen och de minnen han lämnar kvar som vi får hålla fast vid. Det är det som kommer att bära oss genom sorgen.

Jag saknar honom djupt, men jag ska också minnas honom med glädje. För han var en person som inte bara gav oss minnen, utan också lärde oss att leva livet på bästa sätt. Jag ska hålla fast vid de lärdomar han gav mig och försöka leva mitt liv på det sätt som morfar gjorde - med kärlek, med omtanke och med ett hjärta fyllt av värme.

Morfar, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Din ande lever vidare i mig, i mina handlingar och i de minnen jag bär med mig. Tack för allt du gav mig, för all kärlek och trygghet du gav. Du är inte borta, du lever vidare i mig.

Vi ses igen i Nangijala morfar! Älskar dig."

Antonia

Ringde Tomas på julafton för att önska honom god jul. Möttes då av beskedet att han just hittats avliden i sitt hem. Hade svårt att ta in det jag fick höra - och har det fortfarande. Även om jag nu tyvärr måste inse att ett fantastiskt ljus, verkligen har slocknat.

Träffade Tomas för över 60 år sedan och vi har varit bästa kompisar och följt varandra genom livet allt sedan dess.  Och en bättre vän har man knappt kunnat önska. Tror aldrig vi sagt ett enda ont ord vare sig till eller om varandra. Tomas har också alltid ställt upp, oavsett vad det gällt. Och det med gott humör, värme och mycket humor.

Tomas, jag hade verkligen unnat dig en ytterligare lång tid. Du var ju så lycklig över familj och vänner, hade fått till huset i Frösakull så himla fint och hade så roligt med din nya "batteri-leksaksbil".

Tomas, du är älskad och saknad, men kommer för alltid finnas med mig i mitt hjärta. 

Lasse E

Att få beskedet att Tomas gått bort kändes först väldigt främmande. Vi hade ju nyligen setts. För mig tog det en bra tid för det att sjunka in. Det var overkligt på något sett. Vi hade ju känt varandra så länge och han hade ju alltid funnits där.

Jag och Tomas lärde känna varandra i Motala när vi gick i gymnasiet. Vi flyttade båda till Stockholm pga jobb. Vi hade ett delad intresse i elektronik, teknik, elbil mm. Under jobb-åren sågs vi mer sporadiskt, det vanliga livet tog mycket tid och vi bodde en bit ifrån varandra.

Under senare år sågs vi allt oftare, bl.a under våra luncher, där Tomas, Lasse och jag avhandlade tidens aktualiteter.

Jag hade nöjet att träffa honom i hans sommarhus i Frösakull i somras och fick njuta av havsbad och Tomas goda mat. Ett jättefint hus som han just hade färdigställt.

Tomas var alltid hjälpsam och han ställde alltid upp.

Jag kommer alltid att minnas Tomas med mycket värme. Han var en riktig kompis.

Jojjen